Ta tåget till vandringen – intervju med Gunnar Andersson

Testa tågvandring – njut av nya leder och städer

Slå dig ner bekvämt på ett tåg, packa upp kaffetermosen och åk max ett par timmar från Stockholms central. Och du kommer upptäcka många väldigt fina vandringar! I boken Tågvandra från Stockholm uppmanas vi att vandra på ett nytt sätt. Med Uppsala, Enköping, Skövde, Katrineholm och andra städer som utgångspunkt checkar vi in på hotell, upptäcker nya vandringsleder och avslutar turerna med att sätta oss på trevliga uteserveringar. Författaren Gunnar Andersson har livslång erfarenhet av att åka kollektivt.

Varför ska man åka tåg till sina vandringar?

– Jag har själv aldrig haft bil. Aldrig. Det gör att jag alltid har anpassat vandringarna till hur jag kan ta mig dit med allmänna kommunikationer. Jag tycker att det finns en frihet i att resa kollektivt. Du kommer fram utvilad och du behöver inte fixa parkeringsplats. Miljövinkeln finns. Men det är också betydligt mer avkopplande. Om du sätter dig på bussen och vet att det är åtta hållplatser tills du ska kliva av behöver du inte bry dig om någonting. Du kan bara kika på landskapet som du passerar. Jag tycker att man ser mer om man åker kollektivt. Jag brukar säga att jag har doktorshatt i tidtabeller!

Behöver man ha det?

– Idag är det betydligt enklare eftersom det finns riktigt bra appar som visar var jag står och var hållplatsen finns. Det tjänar man mycket dötid på.

Vad säger du till dem som tycker att det är enklare att ta bilen?

– Bilen står på fel ställe när du är klar med vandringen. Med bil är du helt hänvisad till rundslingor. Utan bil har du större möjlighet att välja vad du vill se.

Vad kan en vandringssugen stockholmare se fram emot om hen åker tåg ett par timmar?

– Man får se andra landskap. Ur ett stockholmsperspektiv gillar jag att det inte bara är barrskog och hällmarker. I Östergötland och Västergötland finns till exempel väldigt stora områden med lövskog och öppna, brukade landskap. Det finns i Stockholm också, men inte i samma grad.

Nämn tre guldkorn till vandringar från din bok!

– Turen som heter Höjentorp-Drottningkullen och Torp som man hittar utanför Skövde. Det är ett betat landskap korsat av låga åsar och en massa små sjöar. Generellt är de betade landskapen sällsynta, man hittar inte dem på så många ställen eftersom kossorna numera står på åkrarna. Området är också kalkrikt så det växer som tusan.
– En annan vandring utgår från Säter och går genom Solvarboravinen och Säterdalen. I ravinen uppstår en så märklig situation. Du är 25 – 50 meter lägre än omgivningen och går genom en helt annan växtlighet.
– Norrköping är också kul för där har du Kolmården. Kolmården ligger lite högre än slätten och det är väldigt vilt, där bor knappt några människor. Det är fascinerande hur nära det området ändå ligger staden.

Man får bekanta sig med flera städer i boken – vilken gillade du mest?

– Norrköping tror jag, eller Västerås. Jag är lite förtjust i de här städerna som skapat sig själva. Väldigt många städer har skapats på dekret, man har haft Länsstyrelse och domkyrka. Men industristäderna är ofta skojigare, på gott och ont har man varit lite vildare där. För en besökare blir det mer spännande. Det är talande för de städerna att de har symfoniorkestrar av olika storlek, som har tillkommit av lokal entusiasm.

I boken uppmanas man att gå på after walk och bo på hotell, varför?

– Hotellet har en stor fördel. Som jag lagt upp turerna går jag dit tidigt på morgonen och kastar in bagaget i bagagerummet. Sedan vandrar man och sedan kommer man tillbaka och då har man alla bekvämligheter. Det är ett minimum av fix och trix.

Hur packar och planerar man inför en tågvandring?

– Det man inte behöver till första turen kan man lämna på hotellet. Så det ska man packa separat. Och tidig start är avgörande. Dels är det snyggare ljus på morgonen och sedan har du tid till godo. Om busstrafiken är klen kanske du har på dig från klockan två på eftermiddagen att ta dig hemåt. Skulle något inträffa behöver du inte stressa, du har tid att ta av. Från Stockholm betyder det alltså att man ska ta tåget klockan sex på morgonen.

Och det rekommenderar du?

– Ja!

Upptäckte du någon ny vandringsfavorit under arbetet med boken?

– Vissa städer överraskade. Som Linköping och Uppsala som jag tidigare bara sett som platta. Och det är de ju till viss del. Kring Uppsala går du på de platta åkrarna – men kommer du bara in i skogen är det väldigt tuff terräng, kuperat, stenigt och tät skog. Jag gillar när det är varierat.

Jag trodde inte heller att Linköping skulle erbjuda en så stor variation, med ekar, hagar och betesmarker. Och i Sörmland finns de stora godsen och slotten. De tycker jag är intressanta kulturellt, men också för att många slottsägare bevarar gamla typer av landskap.

Land är stad och stad är land slår du fast – hur menar du?

– Omgivningen är ju annorlunda om du går i en stad eller i ett naturreservat. Men jag ser ingen skillnad i upplevelsen. Så länge man undviker miljöer som bara är gjorda för trafik kan jag finna samma lugn. Det handlar nog till syvende och sist om att man faktiskt går, så det går inte så fort. Själva vandrandet är grejen, den långsamma förflyttningen. Du ser vad som finns omkring dig – på det viset är det samma i ett naturreservat som i en stad.

Text: Karin Fingal