Den nya generationens fjällkartor

De senaste åren har det dykt upp en rad olika tekniska möjligheter som har gjort det möjligt att förbättra innehållet i kartorna över svenska fjällen, något vi på Calazo verkligen velat ta vara på. Genom att använda data som inte funnits tidigare har vi lyckats utveckla vad vi kallar för den nya generationens fjällkarta.

Den äldre generationens fjällkarta utvecklades av Rikets allmänna kartverk (numera Lantmäteriet) på 1960-talet och har sedan dess sett mer eller mindre likadan ut. Det har inte funnits något annat underlag att tillgå även om man varit intresserade av att göra en egen fjällkarta. När vi själva började ge ut fjällkartor omkring 2010 anpassade vi utsnitten och tryckte kartor på bägge sidorna, på ett material som inte gick sönder även om det var uselt väder på kalfjället. Redan det blev en klar förbättring för användarna, även om det var samma grundläggande karta och utseende som tidigare.

Teknikens utveckling ger bättre kartor

Den enskilt viktigaste faktorn för att på senare tid kunna utveckla bättre fjällkartor är så kallad laserskanning. Det går ut på att man skannar varje meter av marken från luften. Flygplan har åkt fram och tillbaka på ett par tusen meters höjd med ett mätsystem som utnyttjar laser för att läsa av höjden på marken. Resultatet är en enorm datamängd som går att använda till en rad olika områden inom samhällsplanering, till exempel beräkna risken för översvämningar, bestämma placeringen av vindkraftverk eller inventera skogsbestånd. Och som en trevlig bieffekt kan våra kartografer plocka fram helt nya detaljer och användbar information för oss som vistas i fjällen.

Laserskanning från flyg skapar enormt många mätpunkter över hela landet.

När man utvecklar en karta måste alltid innehållet och utseendet anpassas till den skala kartan är tänkt att visas i. När den förra generationens fjällkartan utvecklades på 1960-talet analyserade man flygfoton och ritade höjdkurvorna för hand, ett enormt arbetskrävande moment. Man anpassade höjdkurvorna till att se bra ut i skala 1:100.000, och även om man så önskade fanns det helt enkelt inte information att få tag på för att göra mer detaljrika kartor. Under åren har olika företag gjort kartor över till exempel Kebnekaisefjällen i både 1:50.000 och 1:75.000. Dessa kartor har varit baserade på Lantmäteriets databas som var ämnad för 1:100.000. De har inte tillfört någon ny information utan bara visat samma innehåll i en annan skala.

Ett utsnitt som visar detaljnivån i skala 1:100.000 på en karta över Sareks nationalpark (Niják ligger i norra änden av Ruohtesvágge). Traditionellt utseende och innehåll som varit i stort sett oförändrat sedan 1960-talet.

Nijak, fotograferad från Kisiruskåtan. De tydliga ravinerna längs hela branten syns inte i det äldre kartunderlaget.

Nya höjdkurvor

Första steget i att utveckla den nya generationens fjällkartor är att skapa mer exakta höjdkurvor baserade på data från laserscanningen. Med tanke på att varje kvadratmeter i hela Sverige har ett exakt höjdvärde går det att få den informationen väldigt detaljerad, faktiskt lite för detaljerad. Så det gäller att göra en avvägning till vad som passar för en karta i skala 1:50.000 eller 1:25.000.

Naturtrogen terrängskugga

Därefter spenderar våra kartografer stor möda på att skapa olika typer av terrängskuggning. Det låter kanske konstigt men i den enorma datamängd som kommer från laserscanningen kan man generera terrängskuggning som får de naturliga formationerna i brantare terräng att framträda på ett väldigt tydligt sätt. Istället för att illustrerar branter enbart med höjdkurvor som ligger så tätt att de knappt går att urskilja, kompletterar vi all brant terräng med en detaljerad, naturtrogen terrängskugga.

Kombinationen av terrängskuggor ger en mer naturlig bild av bergets branta formationer.

När vi lägger ihop alla lager av information träder en ny karta fram. Vår ambition har varit att skapa ett kartmanér som följer den svenska traditionen av fjällkartor rent utseendemässigt men där vi även adderat element med inspiration från Schweiziska kartor över Alperna, som anses vara de bästa i världen.

En jämförelse i detaljrikedom mellan en vanlig fjällkarta (vänster) och det vi kallar för den nya generationens fjällkarta.

Bättre precision i detaljerna

Utöver den nya höjd- och terränginformationen i nya generationens fjällkartor har vi kunna förbättra precisionen i en rad olika kartdetaljer:

• Det är inte bara höjd- och terränginformation vi kan få fram ur laserscanningen. Datan kan även ge oss en mer exakt utbredning av fjällbjörkskogen. I våra mest detaljerade kartor kan vi till och med ha exakt storlek och position på stora klippblock i terrängen.
• Våra kartografer har även spenderat mycket tid till att analysera de detaljerade satellit och flygfoton som numera finns fritt att tillgå. Det har bidragit till att kunna framhäva t ex stenbunden mark och rasbranter. Se t ex prickarna nedanför branten på Niják.
• Precisionen i vattendragen har förbättrats markant jämfört med de kartor som är baserade på den gamla 1:100.000-basen. Vi har kombinerat olika kartlager där bäckar och större rinnande vatten framträder med betydligt större noggrannhet. Jämför detaljrikedomen mellan 1:100.000 och 1:50.000.
• Vi har även sett över precisionen i fjälledernas dragning, det kan låta märkligt men även där saknas omsorg i detaljerna. Med hjälp av både flygfoton och samlad statistik över var folk verkligen rör sig ser vi till att rätta dem med en exakthet som på riktigt motsvarar verkligheten.
• Glaciärernas utbredning är tyvärr också högaktuell, vi har justerat storlekarna på många av Sveriges glaciärer i ett samarbete med professor Per Holmlund på Institutionen för naturgeografi på Stockholms Universitet. I samband med detta har vi även kartlagt isfyllda moräner i glaciärernas närhet, som med stegrande avsmältning kan kollapsa och vara potentiellt farliga för fjällvandrare på sommaren. Markeras med blå höjdkurvor utanför glaciärerna, syns tydligt nedanför den norra mindre glaciären på Suottasjtjåhkkå.