Intervju med författarna till Toppturer i Sverige

Sveriges bästa toppturer

I boken Toppturer i Sverige presenteras mer än 100 toppar och över 200 åk – landets allra finaste. Vi tar oss en pratstund med tre stolta författare som här berättar om sina absoluta favoritåk.

Den nya guideboken Toppturer i Sverige beskriver landets allra finaste toppturer, nybörjaråk och mer avancerade, från Riksgränsen och Björkliden i norr till Sylarna och Helags i söder. Författarna Johan Ranbrandt, Anette Andersson och Henrik Westling har tillbringat mycket tid på skidor under arbetet med boken, men planering och urval av toppar slukade också tid.

– Till slut landade vi i att dela upp fjällen i 15 topptursområden. Gemensamt för alla dessa områden och turer som vi har med i boken är att de är värda en resa. Det är så vi har gjort urvalet, berättar Johan Ranbrandt.

Projektets utmaningar

Det mest utmanande med hela projektet var inte att vara ute på tur och utforska 100 toppar – tvärtom. Det var själv planerandet inför som var besvärligt, säger Ranbrandt. – Logistiken blev en mardröm. Det är otroligt komplicerat att planera in 15 resor till olika områden när man är så väderberoende, och det går ju inte att påverka själv heller.

Författarkollegan Anette Andersson håller med. – Kanske kan man tro att det tuffaste ska vara ute på tur, men vi är så vana att vara ute alla tre. Även om vi står på en topp och det blåser 25 sekundmeter, ja då kan vi hantera den situationen. Sådant hade vi räknat med. Men just planeringen var utmanande. Det är en stor och avlång fjällkedja, det märktes tydligt, om vi säger så.

Henrik Westling är stolt över urvalet. Han beskriver det som en balansakt. – Det kändes svårt i början att få till nya och spännande områden samtidigt som alla klassiker skulle med på bara 400 sidor. Men det gick! Som det är nu tror jag att det finns områden och åk för alla nivåer.

Fin åkning hela vintern

De otaliga stunderna i bil, på tåg och framför datorn betalade sig i många fina timmar ute i fjällen. Ett av Anettes bästa minnen från jobbet med boken är bestigningen av Šielmmáčohkka, norr om Kebnekaisemassivet. – Det är en sådan vacker topp, ett vackert berg. Det ligger mitt ute i ingenstans. Jag hade varit där tidigare, men aldrig bestigit just den toppen. Det var speciellt, både bestigningen och själva åket. Solen sken, det var nysnö och vi var helt själva.

Ett av Johan Ranbrandts favoritområden är Hemavan, eftersom det är snösäkert och har fin åkning hela vintern.  – Bäst av allt är att det finns en lättillgänglig STF-stuga där, Viterskalsstugan, med finfina turmöjligheter runtomkring. Favoriten från stugan är husfjället Dålkoetjåhke, som har ett par åk där det oftast finns fin snö. Det böljar härligt ner mot stugmyset.

En annan favorit blev Áhkká, som Johan har drömt om länge. Han är särskilt nöjd med den delen i boken, eftersom han gjorde två rekresor, och kunde lära känna området i både dåligt och bra väder. – Under en resa var vi helt utan sikt på toppen, med kompass plogade vi oss nedför i mjölkvita förhållanden. Den andra gången fick vi strålande sol. Áhkkás stortopp har högst fallhöjd i Sverige, så det är ett legendariskt åk av den anledningen. I hela området finns det ett tiotal fina åk.

Sveriges bästa fjäll

Henrik Westlings favoritområde är otillgängliga Tarrekaise, ett fjällmassiv strax söder om Sarek. – Där finns den orörda och vilda känslan i kombination med långa fina åk. Om jag måste utse ett fjäll i Sverige som det bästa så får det bli Måskásjgájsse i Tarrekaise. Det är inget nybörjarfjäll och det har stora spektakulära åk i alla riktningar. Även Skäckerfjällen hemma i Jämtland står sig riktigt bra. Jag gillar att man kan göra flera olika fjäll och olika typer av åk på samma dag.

Boken har många svårare toppar, men också något för den som inte är jättevan. Även om viss erfarenhet krävs för de flesta turer. – Vi har siktat på att det ska finnas mycket för alla typer av åkare och även utmaningar att växa med. Vi har rekat bra instegsturer i varje område och även de mest komplicerade turerna. Det är ganska få som åker de svårare, men många gillar nog att inspireras av dem, säger Ranbrandt.

Det är också just det som är förhoppningen – att boken ska inspirera läsare att hitta nytt och utforska, konstaterar han.

– Det absolut bästa med att skriva en guidebok är ju att jag tvingar mig själv att upptäcka nytt. Jag hoppas att läsaren också vill göra det. Kanske hamnar det på någons bucket list att de ska besöka alla områden vi beskriver i boken. Hoppas!

Text: Emma V Larsson