Upptäck Kolmården: Djupa skogar, höga branter, hav och sjöar
Längs Kolmårdens slingrande stigar i skogen, upp på klippbranterna och över vidsträckta mossar har Adam Rindeskär och Lovisa Bergström i flera år betat av tur efter tur. Boken de har skrivit är en riktig godbit för vandrare. I boken finns lättillgängliga dagsturer och längre övernattningsturer, vandringar på välkända Sörmlandsleden och turer som få känner till. För trots att Kolmården är lätt att ta sig till från större städer är det i många delar ett stycke obesökt vildmark. Fast inte bara. Författarna har så ofta som möjligt kombinerat turerna med stopp på ett särskilt kafé med eget kafferosteri…
Vad är det bästa med Kolmården?
– Vi har kommit fram till att det är tre saker: Det första är att naturen är så varierad. Det finns allt från sjöar till hav, milsvida utsikter till djupa skogar, branta klippor till platta mossar. Det är stora kontraster och det går att få ihop alla de här naturtyperna i en enda vandring om man vill. Det andra är lättillgängligheten. Med bil går det att nå Kolmården både från Östergötland och Sörmland. Det tredje bästa är att det finns så mycket historia i området. Det har vi försökt få med i boken. Vi tycker att det är viktigt när man vandrar: Vad är det man ser och varför?
Många tänker nog mest på en djurpark när de hör Kolmården…
– Det är en djurpark – också! Men det finns så mycket mer. Det som är bra med djurparken är att den är en utgångspunkt för flera vandringar, vi har tre turer i anslutning till den. Kolmården är relativt sätt obebyggt och det är sparsmakat med butiker, caféer och restauranger, men sådant finns vid djurparken. En gång gick vi en tur utan att knappt möta en person på hela dagen, så kom vi ner till djurparken och där var det full fart, mycket folk och rörelse. Sedan gick vi vidare och då försvann det lika fort igen.
Välj tre favoritturer!
– Getåravinen, den är absolut något utöver det vanliga. Framför allt på våren när vitsipporna kommer och det börjar grönska. Det är en fantastisk naturupplevelse att gå genom en ravin med strömmande vatten, högresta träd och solljus som sipprar ner genom trädkronorna. Det blir som en egen värld.
– Dvardalaleden är ett annat guldkorn. Den är också lättillgänglig med buss från Norrköping. Det är en väldigt stökig terräng där, med mycket branter och upp och ner. Därför har man valt att inte bruka skogen så den har fått bli väldigt gammal. Höjdskillnaderna gör att man har gammeltallarna på ena sidan och lövskogarna längre ner. Det är en kort tur men jag var rejält trött efteråt!
– Nävekvarnsrundan är också en härlig tur. Den går både nära Bråviken och en bit in i inlandet och man kommer upp på Nävekvarns klint och får fin utsikt. Under turen går man i naturreservat och följer den välmarkerade Sörmlandsleden. Mot slutet vandrar man genom en frodig ravin.
Finns det någon doldis som få känner till?
– Ja, Lövsjöstigen som går över Västra fjällmossen. Fjällmossen är i sig ett väldigt häftigt område där man känner sig långt från allfarvägarna fast man inte är det. Fjällmossen är en speciell plats. Det är häftigt att gå rakt ut på mossen på spängerna. Man kan spana efter sileshår, de små köttätande växterna. Överlag är det väldigt lokalt med kännedomen om Kolmården, folk känner till de turer som finns närmast där man bor. Men vi vill lyfta fram hela området, med både kända och mindre kända turer.
Möter man många vandrare?
– Man kan gå väldigt mycket själv och överlag har vi mött få personer när vi varit ute. Sedan finns det mer kända områden, som Glottern där det finns en bastu som dragplåster, eller Sörmlandsleden som är känd.
Får man uppleva något annat än natur?
– Det finns mycket industrihistoria, man ser spår av den överallt. Kolmårdens tillgång till vattenkraft, malm och skog skapade gruvnäringen. Sedan finns det ändå en levande bygd med små butiker, gårdsförsäljning och ett hantverkskafferosteri med kafé. Det är mitt guldkorn, Qvarsebo kaffe! Under arbetet med boken föreslog jag alltid att vi skulle åka dit. Det ligger inklämt mellan Bråviken och den branta bergsväggen i det lilla samhället Kvarsebo. Om man går turen Kvarsebo klint går man på klippan ovanför.
Hur är det att ta sig kollektivt till vandringar i Kolmården?
– Det är bara någon enstaka tur i boken som man inte tar sig till kollektivt. Det går tåg till Kolmårdens egen tågstation som heter just Kolmården och ligger i Krokek. Och därifrån finns närtrafik som är anropsstyrd, man får ringa på den i förväg så kommer den.
Varför har ni gjort en bok om just Kolmården?
– Lovisa är uppvuxen i närheten och Kolmården var hennes bakgård under uppväxten. Jag och Lovisa träffades i Linköping när vi pluggade och det var när jag var ute med hennes familj som jag började upptäcka Kolmårdens natur. De första gångerna slogs jag av hur kuperat det var, att det är så fritt från bebyggelse och att det finns väldigt mycket iordningställt i form av vindskydd, grillplatser och markerade leder. Det mest bestående minnet är hur varierad naturen är.
Text: Karin Fingal
Produkten har blivit tillagd i varukorgen